David skriver för webben…

Den här artikeln är en analys av Svenska Dagbladets webbplats SvD.se. Valet föll på den då sidan är något av en personlig favorit även om jag i ärlighetens namn nog är inne på Aftonbladet och DN oftare. Men i egenskap av den ständige uppstickaren tycker jag SvD är väldigt intressant då det känns som de bakom tidningen bjuder på lite mer originalitet och spännande koncept än sina större konkurrenter.

Innan jag går in på mer specifika delar av analysen ska jag ägna några rader åt helhetsintrycket. SvD.se har en ljus, luftig design som känns fräsch och långt ifrån kvällstidningarna vars design känns föråldrad. Likheterna med DN.se är många, man kan misstänka att sidorna använder sig av samma motor, typ Polypoly eller dylikt. Logotypen syns överst till vänster på båda sidorna och bredvid den syns en länk till ledarna på tidningen varpå man längst till höger i den raden finner en sökruta.

Menyn är också snarlik hos de båda sidorna, en toppmeny med huvudavdelningar överst och under den följer en undermeny som förändras beroende på vilken sida man för tillfället besöker. Denna lösning på toppen av sidan är användarvänlig och tydlig och man förstår att SvD.se inte är ensamma om den. Högst upp syns också länkar till andra sidor i samma nätverk så ekonominyheter eller jobbsök ligger nära till hands. På det stora hela ger sidan ett sobert intryck och den är behaglig att titta på. Läs vidare för att få reda på om den fungerar lika bra som den ser ut vid första anblicken!

Struktur, formgivning & användarvänlighet

SvD.se huvudinnehåll ligger i en relativt smal remsa som ligger centrerad i browsern, och i högra delen av innehållet finns en kolumn helt tillägnad reklam. En banner i toppen av sidan syns också men går enkelt att slippa med ”Adblock” eller dylikt reklamblockeringsprogram. I den högra kolumnen finns också rörlig reklam som försvinner med nämnda program men i samma kolumn finns också textbaserad reklam som ligger kvar. Detta är emellertid inget problem då den inte stör på samma sätt som rörliga flashbanners kan göra.

Den centrerade remsan som utgör huvudinnehållet är uppdelad i tre spalter redaktionellt material med undantag för huvudrubriken som tar upp två av de tre spalterna. I den vänstra spalten är det stor text och allt som oftast bilder som kompletterar texten och ökar intresset. Spalten till höger om den stora är smal och har små bilder med liten text och behandlar i huvudsak nöjesnyheter och nyheter av mer lättsam karaktär. Den sista kolumnen redaktionellt material inleds med en lista på de senaste nyheterna, följt av en länk till aktuella Stockholmsnyheter, tipsnummer och sedan små boxar med olika fokus såsom webb-tv, bloggar, serier, resor och opinion. Går man in på olika avdelningar i menyn ändras innehållet i de olika kolumnerna för att passa avdelningen, går man exempelvis in på ”Kultur/Nöje” kommer allt material ligga i det området. Genom den dynamiska ”Senaste nytt”-boxen överst i högra kolumnen kan man snabbt hitta de senaste nyheterna inom de största kategorierna även om man är inne i en annan avdelning.

Navigation och struktur följer alltså det som verkar ha blivit någon form av standard, en toppmeny ofta med underavdelningar och mellan två och fyra kolumner beroende på tidning. Inte mycket nytt här! SvD.se jobbar bra med luft och allt ser fräscht och seriöst ut, även om DN.se som det känns naturligt att jämföra med kanske ser något modernare ut. I min mening har SvD.se en stor fördel, som jag nästan vill kalla en revolutionerande lösning som jag för mig själv svurit över avsaknaden av på sidor i flera år men som SvD.se sedan en tid har. Detta är den oerhört smidiga och användarvänliga länkningen av artiklar. Bild, rubrik och text som länkar artiklarna är samtliga klickbara! Jättesmidigt så man slipper sikta med musen i några extra ögonblick innan man kommer in där man vill. Kanske kan denna funktion utvecklas ytterligare genom att hela rutan som länkar till artikeln får en svag ton i någon färg så man tydligt vet var man är, samt att hela rutan är klickbar och inte bara bild, rubrik och text. Men i jämförelse med andra tidningar där endast bild och en del av texten brukar vara klickbar står SvD.se i frontlinjen vad gäller utveckling. Inte ens BBC.com som känns så modern det kan bli har annalkat denna lösning.

Målgrupp

SvD.ses målgrupp är snarlik den man har för papperstidningen, men kanske med inriktning mot ett lite yngre spann också som inte prenumererar på papperstidningen – exempelvis unga gymnasie- och universitetsstudenter. Nyhets- och kulturintresserade från tonåren till femtioårsåldern tycks rimligt att anta som målgrupp då webbdelen inte är lika tungläst som papperstidningen vilket emellertid är en behövlig och förståelig justering för onlineformatet.

Innehåll

Innehållsmässigt skiljer sig inte SvD nämnvärt från övriga stora dagstidningar i landet. Man rapporterar brett och kunnigt om det mesta och viger mycket plats åt stora nyheter. I vårt land är det tyvärr så att Aftonbladet är störst och har mest resurser, och nyheter idag handlar ju till stor del om att vara först. SvD hamnar lite på efterkälken ibland och kanske inte är sidan man pekar webbläsaren mot först om något hänt som man vill få mer information om. Men SvD bjuder på kompetent journalistik och utmanande åsikter och debatter kring till exempel fildelning. Denna debatt är ett stort personligt intresse och jag har märkt att åsikter från båda sidor ofta kommer till tals på SvD och tidningen vågar också i andra debatter ha lite mer utstickande åsikter. Kanske en produkt av att vara alltid vara nummer två.

Text & Materialval

Journalistiskt finns det inget att klaga på gällande SvDs material, det är genomarbetat och välskrivet sånär som på vissa färska nyheter där fel som snabbt rättas kan dyka upp. Man jobbar med att närma sig kvällstidningarna med rubriksättning för att locka läsare vilket fungerar bra. Men ibland tycks man dock ta artiklar från pappersupplagan och sätta dem på webben utan att redigera vilket kan resultera i lite väl långa artiklar som kan vara jobbiga att ta sig genom.

Något som är positivt är att man på SvD inte hakat på videohypen utan har en av de bästa klienterna för att spela upp video utan att skylta något vidare med det. Aftonbladet hade om jag inte missminner mig fullkomlig hybris ett tag och ville försöka bli det nya Youtube där man efterlyste videos från sina läsare. SvD har istället en del videomaterial som känns relevant och som sagt presenterat på ett idealt sätt, men fokus ligger ännu på artiklar och debatter.

Multimedia

SvD gör i mitt tycke ett mycket bra jobb gällande multimediehanteringen. Bilderna är breda och låga för att passa in i format

et och de passar också in i kontexten. Exempelvis denna aktuella

bild på en hyllad Zlatan Ibrahimovic som tagit sitt Inter till vinst i den italienska toppdivisionen i fotboll (serie A). Zlatan tycks lyssna på hyllningarna.

Men bildanvändningen som sådan är inte det som imponerar mest på SvD utan det är att man hela tiden tycks använda sig av de senaste tekniska lösningarna – till förmån för användaren. Exempelvis bildspelen sker i en väldigt smidig och snygg flashprogrammerad ruta med en bakåt- respektive framåtknapp som dyker upp först när man för muspekaren mot kanterna av fönstret. Fullskärmsläget fungerar också det optimalt och påminner om Youtubes enkla men geniala lösning.

Fönstret för webbtv (videoklipp) är designat i samma anda som det som används för bilder och fungerar även det ypperligt. DN.se använder sig till exempel av en plug-in för Windows Media Player, men SvDs lösning med Flash i Youtubeanda känns helt rätt och att tänka på något annat 2008 är bara orimligt. Det enda man kan anmärka på är att det svarta fönstret som multimedian presenteras i känns designmässigt malplacerad i en ljusblå och vit sida som SvD.se. Men den positiva följden av detta är att man markerar tydligt var multimedian presenteras och att den skiljer sig från övrigt innehåll. Praxis hade dock varit att göra fönstret i en mer passande färg som blått.

Angående ljud har man ingen specifik fokus på att lyssna på något, inte ens under musikavdelningen i nöje. Däremot finns det även här gott om videos och dylikt genom vilka man väljer att presentera även material där ljudet är kärnan.

Jag reagerade personligen på något de flesta skulle avskriva som en petitess och kanske en löjlig åsikt. Men i flera av de videos som finns på sidan har den presenterande journalisten extremt oengagerad, monoton och tråkig röst. När man presenterar material som detta bör man se till att det presenteras på rätt sätt och långt ifrån alla journalister har den talang som krävs på detta område. Något man tyvärr bortsett ifrån till förmån för att hylla den journalistiska bakgrund berättaren besitter.

Interaktivitet (utnyttjande av webben)

Denna punkt lyser tyvärr med sin frånvaro som på de flesta svenska nyhetssidor. Detta är ganska lätt att få huvudbry över då det ju faktiskt handlar om internet som fungerar ypperligt att engagera användaren i. Det som bjuds på i denna avdelning är egentligen bara de så kallade resetesterna som länkar till en annan sida. De är alltså inte ens gjorda av SvD själva – men trots detta väldigt underhållande och näst intill beroendeframkallande. Jag kan namnet på amerikanska delstater nu jag inte visste existerade innan jag analyserade webbplatsen.

Något som har funnits på SvD men som tagits bort till min förbannelse är kommentarsfunktion på artiklar. Detta var oerhört kul och intressant och bidrog till att det kändes som att läsaren var en del av tidningen. Varför denna funktion är borttagen kan man bara spekulera i men förmodligen skötte sig inte folk och risken för problem som rör den ansvarige utgivaren blev för påtagliga.

Ett riskfritt sätt att utnyttja interaktivitet på en nyhetswebb står BBC för. Här kan man skräddarsy sin förstasida genom att skapa ett konto och logga in. Detta är säkerligen något som kommer komma här inom en snar framtid också, men till dess hade det varit trevligt att kunna kommentera artiklar.

Sammanfattning & omdöme

SvD.se är en fräsch och funktionell uppstickare i mediesverige, och har så varit alltför länge. Med sin användarvänlighet och framförhållning gällande tekniska lösningar så förtjänar SvD att bli lika välbesökt som Aftonbladets webb. Men som vi alla vet fungerar det löjligt fula kvällstidningsformatet bättre när det gäller att sälja, varför SvD lär förbi den ständige uppstickaren som levererar smarta lösningar och nytänk men som folk ändå inte navigerar till först.

Trots mina lovord vill jag påstå att SvD i helhet är en medelmåttig nyhetswebb, jämfört med de svenska konkurrenterna står den sig ypperligt men tittar man internationellt (t.ex. BBC.com) står den sig slätt. Då nyheter är en global vara idag och alla svenskar kan engelska finns det egentligen ingen anledning att besöka svenska sidor för annat än nationella nyheter. Detta är synd då man med ökad interaktivitet skulle kunna göra sidan mer attraktiv.

Att SvD tillhör toppskiktet bland nyhetswebbar i Sverige råder det ingen tvivel om, men den enda rimliga jämförelsen på nätet där världen är så lättillänglig är med internationella alternativ – och här står sig inte SvD. Mitt betyg blir därför 6 av 10 vilket speglar medelmåttigheten men liten aning plus i kanten för att man ändå är bland de bästa i Sverige.

+

Fräsch design.

Video- och bildfunktion i absolut världsklass!

Länkhantering.

-

Kommentarsfunktion som gjorde att SvD stack ut är borttagen.

Ingen interaktivitet (dåligt utnyttjande av webben som medium).

Medelmåttighet.

Precis som SL:s totala kollaps vid den första snön varje år blir man alltid lika överraskad att cykeln inte bara fungerar efter nio månaders dvala i garaget. Här är en guide, eller snarare en påminnelse som med fördel kan bokmärkas inför nästa år så du inte gör samma misstag igen.

För vem har inte gett sig ut på hojen den där första perfekta vårdagen och upptäckt diverse mer eller mindre allvarliga problem. Till den något klassiska meritlistan hör nog krånglande kedja och växlar, uttöjda bromsvajrar (mycket allvarligt!) samt opumpade däck.

Hur ska man då åstadkomma önskad framförhållning? Kruxet är ju att om man är något spontan av sig ska det gå undan. Sol, 18+, vän kommer förbi = cykel ska ut asap! Lösningen är helt enkelt denna guide. Bokmärk, sätt någon form av påminnelse på lämpligt datum nästa år - förslagsvis februari då cykeln ännu inte är aktuell för utomhusbruk – och följ instruktionerna nedan.

Följande ekvation är nyckeln till det mesta vad gäller cykelvård och den är mycket bra att ha i åtanke:

Här bör det poängteras att denna artikel inte är ett resultat av lyckad PR från företaget bakom 5-56 - men denna produkt är helt enkelt underbar. Den är för cykelvård vad Max Martin är för slätstruken hitmusik. Detta är således den viktigaste punkten. Se alltid till att ha en burk 5-56 hemma och smörj upp cykeln duktigt innan bruk. Kedja, kugghjul, vajrar, leder, pedaler, ALLT! 5-56 kan en cykel inte få för mycket av! Enda lilla varningen kan vara att bromsverkan försämras något om det kommer 5-56 i kontaktytan mellan bromskloss och fälg – men det är bara att bromsa några gånger så försvinner detta problem och som bonus har man återfuktade bromsklossar!

Nästa att-måste-ha-hemma pryl är en pump. Efter 5-56 sprayandet är det lämpligt att kolla trycket i däcken genom att ta ett stadigt grepp om däcket med båda händerna, fingrarna på fälgen och tummarna på däcket, och trycka till bestämt. Här vill man ha viss svikt, men under inga omständigheter ska man nå ned till fälgen. Ett annat trick här är att sätta sig på cykeln och känna samt se efter hur bakdäcket ser ut. Praxis säger mycket marginell ihopsjunkning av däcket - det ska helt enkelt fjädra lite skönt. Detta kan också anpassas efter personliga preferenser då mindre luft ger en mjukare färd, men det blir mer motstånd vid trampande och den allmänna prestandan (acceleration och topphastighet) försämras avsevärt. Den mjukare inställningen kan dock rekommenderas för stadscruisar genom staden men för transportsyfte är hårdhet a och o.

Den sista saken jag kommer ta upp som ett måste att ha hemma för att göra sin cykel körduglig är en klassisk skiftnyckel. Även om de flesta av oss förmodligen äger en (jag äger tre) kan de med fördel införskaffas på Clas Ohlson, Jula, Biltema eller dylika affärer för en mycket billig penning. Detta verktyg är ovärdeligt för cyklar då muttrar utgör en huvuddel av deras konstruktion. Det som förmodligen är mest aktuellt i vårförberedelserna av cykeln är att spänna vajrarna till bromsar och växlar (om sådana finnes). Men glöm för bövelen inte att 5-56:a innan detta ingrepp - att spänna vajrar utan att de är uppfuktade i fästena sliter enormt på dem medan man med rätt smörj kan komma undan med samma vajrar i många år. I regel är för övrigt spänntekniken inget man behöver gå närmare in på, man kollar helt enkelt hur pass förslappade vajrarna är och skruvar på tills de återfått spänsten. Med dessa ord avslutar jag denna guide och uppmanar till bokmärkning och påminnelse nästa år så inga fadäser uppstår vid den första färden.

Och glöm inte hjälmen!

Vid första besöket på sidorna så är det direkt helt uppenbart att BraByggare.se är mer lättnavigerad. ”För kunder” och ”För hantverkare” som start med undermenyer i övre högra delen syns jättebra och är bland det första man ser på sidan. Hos Spikifoten.se tar det för lång tid att ens lokalisera menyn som syns till vänster. Den bryter inte av på ett sätt som gör den synlig, istället söker sig ögonen mot den outhärdligt fula SÄK-stämpeln, de två bannersarna under denna samt nyhets- och login-rutorna som bryter av vilket hade varit ett lämpligt sätt att lyfta fram menyn.

BraByggare.se bjuder inte på några direkta oklarheter. Reklamraderna till höger är inte jättetrevliga men man förstår att de behövs för att man ska gå plus, och de är inte särskilt svåra att stänga av. På startsidan syns en jättetydlig ”Det skall vara lätt att bygga”-ruta där man beskriver huvuddelen av sin service. Mycket tydliga länkar till olika hantverkare, omdömen och exempel syns också i samma ruta och nedan rutan är det mycket tydligt att man kan påbörja steg 1.

Klickar man sig vidare så följer en mycket tydlig skapa förfrågan-struktur där man anger uppgifter i tre steg för att skapa en förfrågan. Någon liknande funktion finns inte på Spikifoten.se. Istället har man nästan gömt sök hantverkare-funktionen, som ändå ska vara hela syftet med sidan, i mitten av menyn och länken leder till en mycket tråkig och oinspirerad söksida. Det är dessutom orimligt mycket fokus på de negativa aspekterna på Spikifoten.se, så också namnet på sidan. Hur har man tänkt här? Driver man en hantverksförmedling kan det nog vara läge att ha ett namn med positiva konnotationer. Vem vill ha hantverkare från Spikifoten.se?

I alla tider tycks människor besuttit förmågan att reagera på problem först när de hamnar i strålkastarljuset. Nu är det Kinas tur. Billiga produkter och billig arbetskraft i all ära - på tapeten hos aktivisterna står nu den snart 60 år gamla ockupationen av Tibet.

Men visst är det ingen ideal situation. En diktatur som begår människorättsbrott och som förmodligen har många år kvar till något som kan likna en demokrati ska hålla i de olympiska spelen. Men många glömmer att detta land samtidigt är på sällan skådad frammarsch. Framförallt ekonomiskt. Detta är inget man kan sticka huvudet i sanden och ignorera, hur det än ligger till med de moraliska aspekterna.

Vad har då ekonomi med de olympiska spelen att göra? Svaret är ALLT! Det är ett mästerskap som är minst lika mycket pengar som det är sport vilket gäller alla spektakel av liknande magnitud. Faktiskt är det ingen nyhet att pengar styr det mesta, OS inte undantaget. I år är värden för spektaklet en kommunistisk regim som också har egenskapen att inom en hyfsat snar framtid med stor säkerhet kommer vara världens största ekonomi. Med andra ord världens mäktigaste land.

Att för Sverige bojkotta de olympiska spelen i Peking är förstås helt dödfött. Sverige är ett litet land, med nära på obefintligt ekonomiskt inflytande jämfört med Kina. Frågan är om de ansvariga i Peking ens skulle märka av Sveriges frånvaro?

Förmodligen inte. Istället för att lilla Sverige ska bojkotta och gå miste om eventuella medaljer som ger mycket bättre PR för vårt land är det bara att gilla läget och inse att Sverige inte har det inflytande som krävs för att någon ska höja ögonbrynen. Vi kan inte heller vara hela världens samvete för evigt. Kanske skulle en samordnad bojkott av hela Europa eller dylikt kunna åstadkomma något men nog är det bättre att alla åker dit, ger landet en chans och samtidigt sätter press på Kina att ordna upp de problem som finns. När hela världen tittar på kommer det vara svårt att inte sköta sig, och om världens ledare visar kurage och sätter mer press på Kina lär hoppet om förändringar kännas närmare än om man genom en bojkott ignorerar landet.

För att regimen ska upphöra, och därigenom också problemet med Tibet, krävs dialog och påverkan på ett land som inte ligger i fas demokratiskt med övriga västvärlden, men snart före oss på den ekonomiska fronten. Vare sig man vill eller inte kvarstår faktum: Kina är extremt mäktigt. Att stödja OS i Kina är att stödja en strävan om att Kina ska utvecklas på andra plan än de ekonomiska och snarast möjligt bli en vettig demokrati.

Min syster, tillika gode vän förstås, Désirées stora passion här i livet är långa festnätter ackompanjerade av någon het DJ som David Guetta. Storebror David uppskattar såklart några kalla med grabbarna en fredagskväll men har aldrig greppat tjusningen med svettiga nattklubbar. En pratstund med syrran kändes aktuell för att räta ut frågetecknen kring detta säregna och i mitt tycke relativt oförståeliga intresse.

Hur gammal är du och vad gör du?
Jag är 18 år och går sista året på gymnasiet, samhällsvetenskaplig linje med inriktning på musik.

Vad kul med musik! Vilket instrument är det du använder dig av?
Mig själv, det vill säga jag sjunger. När jag var runt nio år så fick jag en lustig idé att söka till en musikskola, gick bättre än väntat
och sen dess har det bara gått utför!

Kommer du satsa vidare på musiken efter gymnasiet också?
Har tyvärr inga planer på det just nu, vad det blir är ännu ganska så osäkert. Men business och fashion är två ganska aktuella alternativ. Sedan vill man resa och leva lite såhär efter 12 års konstant pluggande.

Klart förståeligt att resandet lockar! Är det något speciellt ställe som står särskilt högt i kurs?
Många städer såsom New York och Paris lockar. Dock så kommer alltid Ibiza att ha en plats i mitt hjärta!

Och Ibiza leder oss förstås osökt in på ämnet fest. Kanske en märklig fråga men hur började du med det?
Kul att du nämner det! Alla har vi ju varit på en och annan uppskattad fest. Men riktigt seriöst blev det faktiskt när jag fick för mig att ta en sväng ner till just Ibiza. Man visste inte riktigt vad man kunde vänta sig, och innan vi hann blinka så befann vi oss på ett välkänt party med David Guetta, då blev jag frälst. Sedan såg vi även andra stora namn som R. Sanchez, Sarah Main, Dj Sammy, David Morales, Axwell och Ingrosso. Var minst sagt heligt det med. Ja, där började det, kan man säga!

Hur är klubblivet på hemmaplan i den kungliga huvudstaden?
Inte jämförbart, skulle jag påstå. Och då menar jag inte att Stockholms uteliv är kasst, för visst kan man ha riktigt lyckade utekvällar här. Bara det att jämföra Stockholm och Ibiza är ungefär som att jämföra Saab med Lamborghini. Men visst går jag ut relativt ofta här i Stockholm!

Vilka klubbar gäller?
När jag fyllde 18 så var Laroy det självklara valet, är fortfarande dit jag går med mina vänner om vi inte har någon annan plan. Det är vårat ”regular hangout” som någon sa. Och för många Laroygäster faller det ganska naturligt att sedan avsluta natten med ett besök på White room, så dit har man gått. Solidaritet, Village, Esque, Vanilla Nightclub, Spybar och andra ställen i närliggande kvarter brukar jag också besöka då och då.

Du nämner White Room. Svårt att komma in såväl som ut har jag hört?
Haha! Jo men visst, det är ju mest en kö. Skulle dock inte ens påstå att det är en kö, mer en samling människor som står huller och buller runt repet och tycks vilja göra allt i sin makt för att komma in. Kommer aldrig förstå hur folk kan stå och trängas så i 40 min för att sedan eventuellt komma in till ställe som är ganska överskattat. Rätt litet och mest vit inredning som känns ganska regular i nattlivet. Men har du kontakter och slipper köa så är det helt okej!

Du är nyligen fyllda arton jordsnurr men tycks trots det inte direkt vara någon novis på festfronten?
Haha nej! Jag är nog ganska så rutinerad i jämförelse med andra folk i min ålder - speciellt de som prioriterar sin semester i Sunny Beach istället för NY, Barcelona, Ibiza eller liknande resemål med en känd nattklubbscen. Dock inte konstigt, med tanke på att allför få ställen i Stockholm har 18 år i dörren. 20 och 23 är ju det vanligaste och när det väl är 18 så är det antingen folk som inte har någon koll eller folk med falskleg som utger majoriteten av publiken. Det är lite synd att det är så, blandad crowd är ju det roligaste. Och det är det på min absoluta favoritklubb, Pacha!

Var bär det av härnäst?
Nu i veckan så har jag hört rykten om ”årets fest” som jag tror ska hållas på Sturecompagniet. Dock så går jag som sagt på gymnaiset och det hela ska utspela sig nu på torsdag, så vi får se hur det blir med den saken. På längre sikt så ska jag i sommar besöka öarnas ö Ibiza igen, och förmodligen prova på nattlivet på vad som endel kallar för sveriges motsvarighet – Gotland!

Vad kul! Får önska dig en fortsatt trevlig vår och en angemän vistelse på Ibiza i sommar - och självklart också Gotland om det blir av!
Tack, tack. Ha det bra!


Désirées klubbtoppfyra - World wide

1. Pacha (Ibiza)
Bättre stämning får man verkligen leta efter. DJs av bästa klass, grym planlösning samt inredning, jättehärliga människor, blandad crowd, trevlig personal och väldigt påkostat i allmänhet. Roliga detaljer som att man kan köpa klubbor i alla dess smaker i förrummen sätter extra guldkant på tillvaron!

2. Amnesia (Ibiza)
Väldigt stort, rutinerade DJs här med! Och sjukt bra atmosfär, tappar du bort de som du gick dit med så är det ändå lugnt, du hittar nya vänner på en gång! Väldiga stora och öppna dansgolv också, sjukt bra ljud och det är verkligen en speciell känsla närman kan se hur det börjar ljusna i lokalen framåt 7-8 tiden.

3. Privilege/El Divino (Ibiza)
Får dela på tredjeplatsen. Privilege är världens största klubb, räcker väl som motivering? Här kan du ta dig ett dopp i poolen eller ta en sväng i något som är ruskigt likt ett växthus då du inte dansar loss med 10.000 andra likasinnade. El Divino ligger allmänt snyggt vid hamnen och att ta en drink på terassen och spana på alla påkostade yachter är priceless.