David skriver för webben…

I alla tider tycks människor besuttit förmågan att reagera på problem först när de hamnar i strålkastarljuset. Nu är det Kinas tur. Billiga produkter och billig arbetskraft i all ära - på tapeten hos aktivisterna står nu den snart 60 år gamla ockupationen av Tibet.

Men visst är det ingen ideal situation. En diktatur som begår människorättsbrott och som förmodligen har många år kvar till något som kan likna en demokrati ska hålla i de olympiska spelen. Men många glömmer att detta land samtidigt är på sällan skådad frammarsch. Framförallt ekonomiskt. Detta är inget man kan sticka huvudet i sanden och ignorera, hur det än ligger till med de moraliska aspekterna.

Vad har då ekonomi med de olympiska spelen att göra? Svaret är ALLT! Det är ett mästerskap som är minst lika mycket pengar som det är sport vilket gäller alla spektakel av liknande magnitud. Faktiskt är det ingen nyhet att pengar styr det mesta, OS inte undantaget. I år är värden för spektaklet en kommunistisk regim som också har egenskapen att inom en hyfsat snar framtid med stor säkerhet kommer vara världens största ekonomi. Med andra ord världens mäktigaste land.

Att för Sverige bojkotta de olympiska spelen i Peking är förstås helt dödfött. Sverige är ett litet land, med nära på obefintligt ekonomiskt inflytande jämfört med Kina. Frågan är om de ansvariga i Peking ens skulle märka av Sveriges frånvaro?

Förmodligen inte. Istället för att lilla Sverige ska bojkotta och gå miste om eventuella medaljer som ger mycket bättre PR för vårt land är det bara att gilla läget och inse att Sverige inte har det inflytande som krävs för att någon ska höja ögonbrynen. Vi kan inte heller vara hela världens samvete för evigt. Kanske skulle en samordnad bojkott av hela Europa eller dylikt kunna åstadkomma något men nog är det bättre att alla åker dit, ger landet en chans och samtidigt sätter press på Kina att ordna upp de problem som finns. När hela världen tittar på kommer det vara svårt att inte sköta sig, och om världens ledare visar kurage och sätter mer press på Kina lär hoppet om förändringar kännas närmare än om man genom en bojkott ignorerar landet.

För att regimen ska upphöra, och därigenom också problemet med Tibet, krävs dialog och påverkan på ett land som inte ligger i fas demokratiskt med övriga västvärlden, men snart före oss på den ekonomiska fronten. Vare sig man vill eller inte kvarstår faktum: Kina är extremt mäktigt. Att stödja OS i Kina är att stödja en strävan om att Kina ska utvecklas på andra plan än de ekonomiska och snarast möjligt bli en vettig demokrati.